Varningarna för militant islam till ett Europa som vägrade lyssna

Europa har varit blind för faran med massinvandring och islamisering.

Efter Al Qaidas terroristattack mot USA den 11 september 2001, när jihadister med två kapade flygplan kraschade World Trade Centers tvillingtorn i New York, höll USA:s republikanske president George W. Bush ett tal inför USA:s kongress. Han förklarade att jihadrörelserna hade miljontals anhängare i otaliga länder, och att det behövde föras ett långsiktigt krig och en ideologisk kamp mot dessa. Han konstaterade också att den civiliserade världen, då främst Europa, också skulle stödja USA - med insikt om vad som annars kunde vänta:

The civilized world is rallying to America's side.

They understand that if this terror goes unpunished, their own cities, their own citizens may be next. Terror unanswered cannot only bring down buildings, it can threaten the stability of legitimate governments.

Tyvärr lyssnade Europa inte länge. Sympatin fanns där i början, men när USA slog tillbaka så vände sig världen - och Europa - i stor utsträckning mot USA. Vänsterns teorier om att jihadismen, i den mån den ens betraktades som verklig, berodde på världens orättvisor och västerländskt förtryck. USA:s krig mot terrorn handlade så klart inte om att bekämpa jihadism (eftersom någon sådan inte var rimlig att tro på) utan om att erövra olja.

Europa, och i synnerhet Sverige, tog nästan inga steg för att bekämpa och säkra sina egna länder från jihadistisk terror på det sätt som USA efter 9/11-attacken insett att de med nödvändighet behövde göra.

Det som följde var två stora Al Qaida-dåd mot Madrid 2004 och London 2005. Därefter började USA komma igång så hårt att Al Qaida inte längre orkade. I ett senare skede kom ISIS, men där var fokuset att bygga det som Al Qaida inte ville bygga — ett kalifat i mellanöstern. ISIS-terroristerna var ensamvargar, sådana som på eget bevåg skaffade ett vapen och sköt ihjäl människor och svor trohet till Kalifatet. Inte ens sådant lyckades dock Europa stävja. EU:s öppna gränser - skapade för att underlätta för turister, europeiska arbetare och familjer - och som en markering mot sovjettidens bommar vid var och varannan landsgräns — nyttjades nu av terrorister och islamister som surfade runt i hela Europa och byggde terrornätverk i syfte att organisera terrorism, bygga terrorceller eller planera kalifat och jihad i andra delar av världen.

Europa, och i synnerhet Sverige, fortsatte förbli blinda för denna utveckling. Sverige blev en bas för utländska inbördeskrig, maffiaetablering, klankultur och jihadism. De få som försökte varna avfärdades som rasister och islamofober.

Men från andra håll i världen var förändringen av Europa tydlig. 2020 släppte den katolske kardinalen Robert Sarah från Franska Guinea i Västafrika boken ”The Day is Now Far Spent” — där han pratar om hur han ser Europa - kristendomens vagga - gå en mycket osäker framtid till mötes på grund av just massinvandring och islamisering. Detta utifrån en sekulariserad, perverterad version av kristendomens kärleksläror. Robert Sarah skriver:

”The European multiculturalist enterprise exploits an ideal of universal charity that is misunderstood. Charity is not a denial of self. It consists of offering to the other the best that one has and what one is. Now the best thing that Europe has to offer to the world is its identity, its civilization, which is profoundly imbued with Christianity. But what has it offered to the Muslim newcomers except irreligion and barbaric consumerism? How can anyone be surprised when the latter take refuge in Islamist fundamentalism?”

Han fortsätter i ett annat stycke:

”Two kinds of barbarism are confronting each other: a materialist barbarism and another Islamist one. I fear that the second one will have the last word.”

Med faran från islamismen i åtanke borde Europa vara tydlig med vilka kriterier man ställer på dem som vill leva i Europa. Men istället skäms man över sin egen kristna identitet, vilket bara väcker förakt hos dem som kommer till Europa där man istället möter en inhemsk befolkning som inte tror på sig själva. I en intervju med den franska publikationen Valeurs Actuelles är Robert Sarah ännu tydligare:

All migrants who arrive in Europe are penniless, without work, without dignity…This is what the Church wants? … If the West continues in this fatal way, there is a great risk that, due to a lack of birth, it will disappear, invaded by foreigners, just as Rome has been invaded by barbarians.

My country is predominantly Muslim. I think I know what reality I’m talking about.

Det är förstås ingen överdrift att hävda att i princip ingen europé lyssnade på Robert Sarah. Att han är kardinal, en möjlig ny påve, hjälpte inte det minsta. De flesta svenskar fick istället generellt se en repris av Göran Greider, eller någon kvinnlig SVT-korre i 60+-årsåldern som varnade för klimatet och Donald Trump, när de slog på TV-nyheterna.

Nu har det hänt igen. Den 7 oktober 2023 utsattes Israel för den värsta terrorattacken i Israels historia - helt jämförbart med vad 9/11 varför USA. Islamistkorganisationen Hamas, med samma islamiska ideologiska rötter som Al Qaida och ISIS och de som riktat in sig mot Väst, dödade mer än 1 400 israeler.

Först var sympatin från Europa stor, precis som efter 9/11-attacken mot USA. Men när Israel dagarna efter började slå tillbaka och visade sig vara mycket starkare än Hamas, så kom kritiken. Varför måste oskyldiga palestinier dö? Är Israel inte bara hämndlystna?

Israels fd premiärminister Naftali Bennet tände till i ett samtal med BBC den 22 oktober 2023 och gav svar på tal:

”… the West is next. … if you think that it’s not going to hit London, you're mistaken. It will. Radical islam terror will hit everywhere. We saw ISIS kill a couple of fans in Brussels just a few days ago. You’re next. So, we’re fighting a war that ultimately needs to and will defend the rest of the world from radical islam.”

Den 28 oktober höll Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu ett tal, där han sa samma sak:

"Our partners understand that if Israel doesn't win, they will be next, … Many around the world understand well that Israel is not only fighting its war but a war for all of humanity, a war of humanity against barbarism."

Europa har inte lyssnat på dessa slags varningar. Somliga länder i Europa har tvingats till att vakna, länder som Frankrike - där terrorismen och islamiseringen idag är omöjlig att blunda inför.

Men länder som Sverige lever fortfarande i dvala.

Att två svenska fotbollsfans just har dödats i jihad har inte väckt svenskar i tillräcklig mån. Islamisk antisemitism är nu en naturlig del av svensk vardag på ett sätt ingen kunde tro var möjligt för två årtionden sedan. Välkända anrika svenska stadsdelar har inom loppet av några årtionden blivit utländska ghetton - baser för såväl gängvåld som maffiakulturer och islamisering. Den nya kolonialismens maktfästen.

I Europa, och kanske i synnerhet i Sverige, tycks dock ingen reagera eller resa sig till nationens försvar. Vi har blivit pacificerade av samma slags röster, ideologier, diskurser — från vänstern — som försökte kväsa USA och Israel.

I de fallen misslyckades dessa röster helt. I USA:s fall eftersom USA har en grundläggande folklig tro på sin egen konstitution som de tror är bäst i världen. Jesus och Thomas Jefferson, vapen, flaggan, frihet. Det gör dem immuna mot marxistisk "självkritik”.

Israel är en judisk nation - formade av Guds kall till Abraham och till dennes efterkommande i evig tid - att få ett land, där staten Israel idag ligger. Samt av den historiska insikten att om de inte försvar sig själva så blir de utrotade. Omvärldens kritik och Europas krav på självkritik, biter bevisligen inte på Israel där historiens (och profeternas) röster väger tyngre än nuets skränande.

Den enda kontinent som dessa vänsterns nationsföraktande idéer verkligen har påverkat, är Europa. En historielös kontinent som lärt sig helt fel läxor av såväl Andra världskriget som kalla kriget. Europa är kontinenten som vägrade lyssna på såväl historiens som samtidens varningar: Vi gillade inte regn så därför valde vi att kasta alla paraplyer.

En kontinent - och i vårt fall ett land - så självgott, så självhävdande, men samtidigt så naivt — kan i princip inte undkomma att själv drabbas av de värsta av historiens stormar.

Om Europa, och Sverige, ska ha minsta chans att inte behöva drabbas av terrorism, av människohandel, av mord och laglöshet — så måste ledarskap resa sig som gör bättring, och lär av historiens sunda länder, istället för att förakta dem.

I situationer som den rådande är ledarskap den enda räddningen. USA hade ledarskap. Israel har ledarskap. Europa tycks dock sakna det. Det gör Europa moget för skörd och redo för slakt. Bara klarsynt ledarskap kan sätta stopp. Klockan tickar.

Ronie Berggren