SD:s vitbok och Counter Jihad-rörelsen

Ett avsnitt av SD:s vitbok handlar om Counter- Jihad-rörelsen. Den islamkritiska rörelse som växte fram på 20-00-talet. Avsnittet illustrerar förträffligt problematiken med författaren Tony Gustafssons arbetsmetod.

Counter-Jihad skildras i princip som en grupp konspirationsteoretiker, som anser att islam hotar västvärlden. Han nämner kända författare som judinnan Bat Yeor, och lägger tonvikten vid hennes syn på EU och arabisk invandring, istället för att betona hennes faktiska historieanalyser som är suveräna (jag har och har läst hennes böcker).

Han berättar hur SD i slutet av 20-00-talet började ta in denna rörelse i SD, primärt under Kent Ekeroths översyn, men även brodern Ted, Erik Almqvist och Mattias Karlsson var med på noterna - och counter-jihadismen började dyka upp i olika SD-sammanhang.

Dessa sverigedemokrater, berättar Gustafsson, deltog också på en rad internationella konferenser för islamkritiker/kontra-jihadister, där en anonym person vid namn ”Reinhard” nämns, som skildras som en person hämtad ur de odefinierade skuggorna.

Eftersom jag själv var en del av counter-jihadrörelsen (helt öppet, vilket ni som följer mig här vet) — så kan jag av-mystifiera. Jag var med i hans forum FOMI, Forum mot Islamisering. Jag träffade Reinhard i Malmö för 20 år sedan. Vi jämförde islamkritisk litteratur. Han var inte rasist eller nazist, utan en akademiskt lagd svensk som såg faran med islamiseringen. Det i en tid när få andra såg det. Tidsandan gjorde att han behövde vara anonym. Att kritisera islam innebar då i praktiken nazist-stämpel av den vänsterakademiska elit (mina lärare) som då dominerade svensk islamdebatt (men nu gör de inte längre det).

Men Tony Gustafsson har ingen egen insikt i dessa saker. Hans hänvisningar blir vänsterakademikers och svensk medias. Han skriver så här:

——-
”I december 2011 uppmärksammade SVT:s Uppdrag Granskning Kent Ekeroths kopplingar till den counterjihadistiska miljön och särskilt dess våldsförespråkande del.”
——-

Gustafsson hänvisar till SVT Uppdrag Granskning. Dessa bygger tesen om våld dels på den islamkritiske britten Alan Lake, som talade inför Sverigedemokraterna 2009 och 2010 (ett år efter att han träffat SD) skrev en vansinnigt korkad sak på ett forum, om hur han önskade se brittiske premiärministern David Cameron död. Illa, men inte tillnärmelsevis representativt för Counter Jihad-rörelsen. Kan heller inte säga att han var någon direkt inflytelserik person. Jag minns honom inte alls.

Det anförs också fultolkade citat av den norske bloggaren Fjordman på bl a den suveräna islamkritiska bloggen Gates of Vienna. Sedan gör man, efter att ha presenterat fultolkningen som ett ”bevis” på att Fjordman är galen, en grej av att Ekeroth tar denne i försvar.

Det är genom att använda dessa slags källor Gustafsson går fel. SVT kan inte detta. De är, och än mer, var aktivister i dessa avseenden. Det vet vi som verkligen kan dessa ämnen - och jag kan dem.

Fjordman och jag är vänner här på FB. Många av er som följer mig känner honom ännu bättre, han är välkänd på norska Document.no. Han är inte våldsam. Han förespråkar inte våld. Däremot är han ofantligt svartmålad. Jag tipsar er att läsa min recension av hans bok om vad han fick gå igenom pg a sin islamkritik, i synnerhet efter Breiviks terrordåd 2011. Avsätt en timme så får ni historien om Fjordman: http://www.ronie.se/vansterakademin/2021/07/04/terrorn-pa-utoya-och-vanvettets-nyanser/

Gustafsson gör sedan ett annat rejält fel. Han skriver så här:

——-
Vid sidan av dessa seminarier inbjöd Sverigedemokraterna också Richard Spencer till Almedalsveckan i juli 2010, där han höll ett tal om ”islamiseringsprocessen i Västvärlden”.
——-

Genom snufftecknen ifrågasätts påpekandet om islamisering. Men än värre. Tony Gustafsson skriver ”Richard Spencer”, som är en känd vit-makt-personlighet som Sverigedemokraterna givetvis inte har något gemensamt med. Den person SD bjöd in 2010 (vilket jag minns, men jag dubbelkollade också med Ekeroth) var islamkritikern Robert Spencer. En helt annan person.

Robert Spencer är en person jag har följt i 20 års tid. Läst hans böcker, intervjuat honom, blivit publicerad hos honom etc. Den tidning jag skriver för, Bulletin, brukar intervjua honom.

Spencer, alltså Robert -- är vän av frihet och demokrati och motsatsen till vad vänsterakademikerna hävdar. Men de svartmålar honom eftersom han haft uthålligheten att gå emot dem och tala sanning om islam.

2012 - efter rättegången mot Breivik, så gjorde jag en podcast om detta. Jag gick igenom svensk islamdebatt under 20-00-talet; förklarade counter-jihadrörelsen och intervjuade såväl Robert Spencer (som Breivik på sitt eget förvirrade sätt citerar) samt vår egen vänsterakademiske islamkommentator Mattias Gardell (en av mina gamla lärare), som även var expertvittne på rättegången mot Brevik.

För en sund syn, kan ni för all del lyssna på mitt poddavsnitt. Lars Vilks tackade mig (på sitt något torra sätt) för avsnittet. Lyssna här: http://usapol.blogspot.com/2012/12/podd-15-islamofobi-och-militant-islam.html

Tony Gustafsson är inte själv ämnesinsatt i detta. Han hänvisar till vänsterakademiker och dålig svensk media. Däremot tackar han människor som är insatta. Expo följer ju kontra-jihadrörelsen och vitmaktrörelsen aktivit. Vänsterakademiker har läst skriften på förhand. Dessa vet mycket väl vad alla vi andra vet — man blandar inte ihop Schweiz och Sverige — och man blandar inte ihop Richard Spencer med Robert Spencer.

Gustafsson skrev fel så klart, men de som läser som är insatta (och Expo-folket är det) vet skillnaden, men lät det alltså bero. Eller så slarvläste de bara. Jag behöver inte överdriva detta, men felet måste hamras in. Det är ett allvarligt fel.

BILDEN SOM I VITBOKEN UTKRISTALLISERAS AV KONTRA-JIHADRÖRELSEN, är kort och gott, vänsterns bild av denna rörelse. Med denna bild som utgångspunkt blir den fråga som islamist-imamen Mahmoud Khalfi ställde rätt logisk: Borde inte en ursäkt även framföras till Sveriges muslimer?

För läser man vitbokens syn på kontra-jihadismen så framstår den otrevlig.

Men självklart ska ingen ursäkt ges, av det enkla skälet att den skildring som ges inte är sann. Och detta är problemet med den här vitboken: den beskriver tillvaron ur vänsterns redan givna mallar. Inte lika aktivistiskt och illvilligt som vänstern gör.

Tony Gustafsson försöker vara saklig, han vill väl. Han är ingen aktivist. Men han saknar kunskap och han saknar de källor som skulle kunna ge en mer sann helhetsbild. Luckorna fyller han därför med Expos och SVTs redan givna narrativ, och klarar inte av att kritiskt analysera var de går fel.

Det är själva problemet med denna vitbok. Så när somliga partiföreträdare får ont i magen av läsning av sitt eget projekt, får de då ont i magen av sanningen eller av lögnen och felaktigheterna? Den frågan låter jag hänga i luften.

Det behövs en historia om SD som går utanför, inte innanför vänsterns redan givna mallar. Det är något jag försöker åstadkomma i min egen pågående serie om SD:s historia.

Ronie Berggren