Mina betraktelser av primärvalskandidat Kamala Harris 2019

Mellan 2019-2020 gjorde jag 148 poddavsnitt på cirka 73 timmar om den amerikanska presidentvalcykeln. I praktiken gjorde jag ännu fler avsnitt, eftersom ämnen ofta går in i varandra.

Men cirka 130 av de specifika valavsnitten handlade om Demokraternas primärvalskamp som våren 2020 skulle vinnas av Joe Biden. 2016 hade Biden, efter sin son Beaus död i cancer 2015, valt att inte ställa upp trots att han var Barack Obamas naturliga arvtagare. Men inför 2020 såg han chansen och blev redan innan någonting kom igång den stora favoriten.

Biden kampanjade på att Trump var ett hot mot demokratin och en person han var kapabel att stå upp emot. Men han var inte ensam. Den mest framträdande rivalen var dock Bernie Sanders. Stjärnan från valcykeln 2016 – den demokratiska socialisten – som dragit hela partiet åt vänster på ett sätt som var tydligt märkbart 2019. Hans anhängare ansåg att Hillary Clinton då hade snuvat honom på nomineringen och nu ville de ha revansch. Sanders tema var att besegra ”rasisten och sexisten i Vita huset” (alltså Donald Trump), samt att införa sjukvård och barnomsorg av det slag han sett fanns i Sverige och Danmark.

Men en annan rival som skulle dyka upp var en senator från Kalifornien, som hette Kamala Harris. Hon skulle sommaren 2019 bli en av Bidens främsta rivaler. Hon började som en stjärna men föll sedan platt och hoppade av racet i december 2019. Men senare plockades hon upp igen när Biden våren 2020 valde henne till sin vice-presidentkandidat. När han själv valdes till vicepresidentkandidat av Barack Obama 2008, så valdes han för att han var en vit äldre man - alltså någon som skulle kunna komplettera Obama. Kamala Harris valdes på samma sätt för att hon var en färgad kvinna, vilket skulle kunna komplettera Biden, som fortfarande var just en vit, äldre man.

Biden och Harris besegrade Trump och Pence (även om Trump inte gick med på att så varit fallet). Harris blev vice-president och nu har hon som bekant inför detta val fått överta facklan från Joe Biden i den nya presidentvalsfajten mot Donald Trump.

Här följer mina löpande reflektioner om Harris under primärvalsåret 2019, utifrån mina podcasttranskriberingar (modifierade för skriftformat). Det rör sig alltså inte om några rewrites, utan om iakttagelser jag har gjort genom att betrakta henne i debatter, town-hall-möten, intervjuer och genom att läsa en del av hennes skrifter.

Reflektioner som blir intressanta eftersom de började göras när hon blott var en av 29 demokratiska presidentkandidater, långt ifrån den position hon är i nu, vilket bör skapa trovärdig någorlunda objektiv (men inte neutral) bild av Harris. En bild som sedan kan användas för att bedöma hennes kvalitéer (och bristande sådana) i ett eventuellt framtida presidentskap

Enjoy.

Ronie Berggren

29 januari 2019: Storslagen kampanjlansering hemma i Oakland:

I mitt podcastavsnitt Podd 735: Presidentvalet 2020 - 9: Kamala Harris stora kandidatstal, Starbucks CEO överväger kandidatur, den 29 januari 2019 har berättar jag om den demokratiska presidentkandidaten från New York, Kirsten Gillibrand, som säger att hon skulle kunna åtminstone överväga idén om att införa tidsbegränsningar för domare i Högsta domstolen.

Något som president Joe Biden nu föreslagit, men en idé som alltså funnits i Demokraternas undervegetation sedan tidigare. Jag kommenterar sedan den senaste kandidaten i ett alltmer späckat demokratiskt primärvalsrace:

”Det stora nyhetsämnet är att Kamala Harris, som för ungefär en vecka sedan pålyste – nu hållit sitt första officiella kampanjtal, inför 20 000 anhängare i Oakland, hennes hemstad i Kalifornien.

… Kamala Harris kandiderar på en plattform som påminner ganska mycket om Bernie Sanders …. Hon kommer att bli en kandidat lite mittemellan Bernie Sanders och Elizabeth Warren. Hon har en fråga som fortfarande hänger över henne - om hon har den erfarenhet som krävs för att bli Commander in Chief? Hon har ju bara suttit i senaten i 3 år. Ska börja läsa hennes bok.”

1 februari 2019: Politisk barnindoktrinering:

Poddavsnitt: Podd 739: Presidentvalet 2020 - 10: Kan Amy Klobuchar bli Demokraternas sansade röst?

Kamala Harris har trasslat in sig i frågan om sjukvård. Bernie Sanders hade vid den tidpunkten dragit nästan hela partiet till vänster i frågan, vilket fick Obamas sjukvårdsreform (The Affordable Care Act/Obamacare) att framstå allt för högerinriktat och marknadsvänligt. Jag kommenterar:

”En annan person som det däremot ser ljust ut för (i motsats till Tulsi Gabbard) men som också är lite oerfaren, det är Kamala Harris - senator från Kalifornien. Och hon gjorde ju en enorm roll-out - alltså hon pålyste sin kampanj inför 20 000 personer i hennes hemstad Oakland i California, det var den största publik som någon av de potentiella kandidaterna har haft, så det blev en väldigt lyckad start för hennes primärvalsrace. Och Kamala Harris har också blivit endorsad av tre kongresspersoner från Kalifornien.

Men en sak som inte gått lika bra för henne, är att hon har fastnat i frågan om Medicare - som handlar om att ge subventionerad sjukvård till äldre i synnerhet, och något som görs av staten. Och hon fick en fråga av det på ett town-hall-möte med CNN i Iowa den 28 januari: CNN frågar: var är din lösning för att människor ska ha rätt till bra välfärd, ska försäkringsbolagen skäras bort ur ekvationen?”

Harris: We need to have Medicare for All. … Vidare att försäkringsbolag inte ska bestämma, det är inhumant.

Min kommentar: Medicare for All av Bernie Sanders, det kommer nog att eliminera privata försäkringar, säger CNN-moderatorn.

Harris: Alla kommer att få sjukvård, utan bolagen.

Min kommentar: ”Och det här är ju något som låter väldigt bra, i synnerhet i progressiva kretsar. … De som förespråkar Medicare for All, vill se statlig sjukvård. Kritikerna menar dels att det kostar alldeles för mycket, men också att de privata sjukförsäkringarna då skulle försvinna. Och privata försäkringar är bra, menar de som förespråkar det. Det ger professionell sjukvård i tid, undviker långa köer - slipper de problem vi har i Sverige.”

Jag säger vidare att amerikaner gillar idén om Medicare for All i teorin, men inte om den privata sjukvården elimineras som följd. Vidare förklarar jag hur Harris kampanj hanterade kritiken:

”Lite senare back-trackade hennes kampanj och sa att hon menade inte riktigt det här, inte så enkelt att all privat sjukvård ska försvinna.  Så, hon måste försöka orientera sig - och att hon gav ett sånt här pang på svar; ett väldigt progressivt svar - visar att hon ändå är ganska omogen eller oerfaren kandidat.

För en erfaren kandidat som exempelvis Elizabeth Warren skulle ha tänkt igenom det här steg för steg. I Kamala Harris svar märktes det att hon har inte gjort det - hon vet inte  riktigt hur hon ska förhålla sig till det faktum att det finns väldigt många amerikaner som inte tänker på samma sätt som de här progressiva som i hennes hemstat Kalifornien gör, och i Oakland. Hon har inte erfarit det här breda nationella politiska klimatet än - det är i alla fall min tolkning av hennes sätt att pusha det här.”

Jag berättar sedan om  hur jag börjat läsa hennes bok, ”The Truths We Hold”, men hur jag snabbt blev mycket kritisk:

”Jag håller på att läsa Kamala Harris bok, som hon släppte nu i januari, som man kan betrakta som hennes kampanjbok. Den boken heter, The Truths We Hold: An American Journey. Och den boken – jag har nyss börjat läsa – men i inledningen så berättar hon om valdagen 2016 när Donald Trump blev president. Och hon berättar om sin 9-årige gudson Alexander, som gråtande kom fram där de satt när det ryktades på TV om att Donald Trump skulle vinna. Och han sa då gråtandes: ”Auntie Kamala, that man can’t win. He’s not going to win, is he?” Barnet var helt upprört över att Donald Trump skulle vinna. När Donald Trump sedan vann, då fortsatte barnet att gråta och barnets pappa då, sa till den här 9-åringen: ”Tänk på hur superhjältar agerar när skurkar är ute efter dem? Vad gör de? Jo de kämpar tillbaka och det, det är det vi ska göra.” Och det här var något som Kamala Harris tog med sig och hon använde till och med det ordet, nu är det dags att kämpa tillbaka så fort Trump hade vunnit, när hon själv höll sitt seger-rally, för samma dag så blev hon ju då vald som senator. Och det här visar på någon slags sekteristisk inställning - för till ett barn, till en 9-åring, säger man ju inte att, ”nu håller världen på att gå under, och vi ska kämpa som superhjältar och slå tillbaka”, utan man berättar ju snarare; det är inte mycket som förändras i praktiken och det här är en del av den demokratiska processen. Donald Trump är en presidentkandidat och Hillary Clinton var en annan. Han vann och nu går livet vidare. Det är ju så en sund förälder säger, man indoktrinerar inte barn i politik. Men det gjorde Kamala Harris och hennes nära familj och det visar litegrann den här sektmiljön.

Och vad man ser då, när hon pratar om saker som Medicare for All; i grund och botten kommer hon från en väldigt insluten miljö och hon har inte funderat tillräckligt mycket på hur andra tänker på de här sakerna där hon nästan har tagit svaren för givna.

Jag skrev (också) om den här berättelsen på Facebook och då tipsade jag om att ordet ”Kamala”, på finska har en helt annan betydelse. Och ordet ”Kamala” betyder på finska betyder ”hemsk”, läste jag på Internet när jag googlade. I själva verket, ordet ”Kamala”, det har indiskt påbrå och det uttalas, ”Kommolla”, det skriver hon i boken, och det betyder lotusblomma tydligen, på hindi antar jag. Och det var det hon ville betona, det positiva med sitt namn, i sin bok. Men på finska betyder det alltså motsatsen, och det visar väl hur man kan betrakta Kamala Harris kandidatur på två olika sätt.”

19 mars 2019: Fascinationen för Greta Thunberg:

Poddavsnitt: Podd 774: Presidentvalet 2020 - 22: Beto O'Rourke och Kirsten Gillibrand kandiderar

Jag kommenterar Kamala Harris fascination för Greta Thunberg:

”Och om vi går vidare kan vi också nämna Kamala Harris från Kalifornien som också kandiderar - jag har ju börjat läsa hennes bok, men jag har fastnat litegrann,  för jag tycker inte att hon är jätteintressant - hon framstår plastig och populistisk, på så vis att hon vill säga saker och framstå som att hon tycker vad man tycker nu inom det demokratiska partiet, bland de här unga progressiva i synnerhet. Så hon framstår inte äkta i mitt tycke, utan någon som på tar till sig åsikter efter samtiden.

Och det senaste exemplet på det är att hon skrev på Facebook häromdagen, att hon var väldigt djupt inspirerad av Greta Thunberg - vår svenska kända klimatikon - och att en 16-åring kan leda kampen mot klimatförändringar, tyckte hon var jättebra. Så hon var inspirerad Kamala Harris, av Greta Thunberg. Och jag personligen som då är svensk, tycker att det är svårt att hitta något bättre exempel på populism än att säga just så. Så det stärkte bara min syn på Kamala Harris som en progressiv populist, som har en yta som hon vill ska se perfekt ut i det här demokratiska primärvalsracet, så inte så mycket respekt till henne, tyvärr.”

28 mars 2019: Israel-frånvaron:

Poddavsnitt: Podd 785: AIPAC 2019

Varje år hålls den pro-Israeliska konferensen AIPAC i  USA. Vänsterorganisationen MoveOn och kongresskvinnan Ilhan Omar hade emellertid lobbat de demokratiska presidentkandidaterna att inte närvara. Och trots rekordmånga kandidater, så blev det så  - ingen demokratisk presidentkandidat kom till AIPAC 2019. Jag berättar:

”Ilhan Omar (och Move on ORG) lobbade för att se till att inga demokratiska presidentkandidater åkte till AIPAC.

Mike Pence talade och sa: ”Han sa att han tyckte att det var en skam att en sån person som Ilhan Omar satt i utrikesutskottet och en skam att de demokratiska presidentkandidaterna inte ville komma till AIPAC - och de som inte ville är inte lämpade att bli amerikanska presidenter, menade Mike Pence, för bandet mellan USA och Israel är historiskt och det är nästan oamerikanskt att bryta det.”

Inga demokratiska kom heller, även om de gav olika skäl till att de inte kom — bara Bernie Sanders sa att han inte kom pg a att motstånd mot policyn för AIPAC.”

Ett agerande som åtminstone kan ge en hint om förhållande till Israel vid en eventuell Harris-administration.

25 april 2019: Öppen för slaveri-ersättningar till svarta:

Poddavsnitt: Podd 815: Presidentvalet 2020 - 27: Joe Biden kandiderar

Joe Biden pålyser sin presidentkandidatur. Jag kommenterar ett town-hall-möte i New Hampshire, anordnat av CNN där Harris återigen får svårt att hantera frågorna:

”Kamala Harris, hon tycker att Kongressen bör ta steg mot riksrätt mot Donald Trump - men försökte mest undvika frågor. Fick fråga om ’reparation’, ersättning för svarta; det (förslaget) ska studeras, tyckte hon. CNN-moderatorn Don Lemon frågade: Tycker du eller tycker du inte att man ska ge ersättning till svarta för slaveriet? ”I support that we study that”, sa hon. Inga tydliga besked, och det är väl det intryck man fått av henne tidigare, Kamala Harris.”

7 maj 2019: Identitetspolitikern:

Poddavsnitt: Podd 822 - Presidentvalet 2020 - 29: Kandidaterna presenterar sakpolitik för att inte brädas av Biden

Jag berättar om Kamala Harris plan på att höja lärarlönerna med 13 000 dollar/år, men noterar också att det är helt nödvändigt för Harris att komma med dessa konkreta politiska planer och inte bara spela på identitetspolitik, som hon i stor utsträckning har gjort:

”Kamala Harris - hon försöker att spela på identitetspolitiken - hon har indiskt påbrå, hon är kvinna och hon gillar att prata om det och hävda sig; och just nu har hon fått sina favoritmotståndare att kritisera.

Dels den vite mannen Donald Trump, som hon vill ersätta i Vita huset. Hon höll ett tal där hon sa att ´man måste ha en president som vågar kalla nynazism etc för ”domestic terrorism” och menade att Donald Trump inte gjorde det, och hänvisade till det som hände i Charlottesville. Hon sa: ”This president isn’t trying to make America great, he trying to make America hate”. Där har ni Kamala Harris retorik och hon har ju kört på det här väldigt länge.

Men nu har hon en annan vit man hon också måste konfrontera, och det är ju inte Donald Trump, utan Joe Biden. Och hon menar då att det finns ett narrativ om att Donald Trump är väldigt svår att slå och att det behövs en vit man för att kunna besegra Donald Trump. Så nu kampanjar hon mot det narrativet. Det behövs ingen vit man för att besegra Donald Trump, det behövs en minoritet, menar hon. Hon sa det då i ett tal i Detroit.

Vad ska man säga om Kamala Harris? Jag tycker att hon driver de här sidospåren, de här identitetspolitiska sidospåren alldeles för långt. Alltså, det handlar ju om sakfrågor men i hennes värld verkar det inte gå in - utan för henne handlar det om kön, etnicitet, ras och sånt och det går bra för henne fortfarande, men fortsätter hon så här, så tror jag att hon kommer att spricka, hon kommer inte att kunna gå hur långt som helst på att bara köra på de här narrativen. ”

4 juni 2019. Mot islamofobi, transofobi och homofobi:

Poddavsnitt: Podd 843: Presidentvalet 2020 - 34: California Democratic Party State Convention 2019.

Jag sammanfattar Harris framträdande på Kaliforniens demokratiska partikonvent:

”En annan person som talade var delstatens egen dotter, Kamala Harris - hon kommer ju från Kalifornien och hon berättade att hennes mamma - hon växte ju upp då i Kalifornien - lärde henne och hennes syskon, att när de mötte problem själva måste lära sig ta itu med dem; därför kampanjar hon till president för det finns så många problem som nationen måste ta itu med.

Man måste kämpa för sina ideal och sanningen, för med Trump i Vita huset så har sanningen blivit borttrollad menade hon - och hon hänvisade till en uträkning i Washington post som menade att Trump har ljugit, om det var tiotusen gånger eller något - och det är inte acceptabelt menade hon - och Trump har sagt att han ska stå upp för arbetare men ger skattesänkningar till storföretagens en procent, han har sagt att han ska skydda sjukvården, men tog bort skydd för dem med medfödda sjukdomar. Så man måste stå upp mot Donald Trump och stå upp mot islamofobi, transofobi, homofobi etc, sa hon.”

11 juni 2019. En skrikig kandidat:

Poddavsnitt: Podd 850: Presidentvalet 2020 - 36: Presidentkandidaterna på Iowa Democratic Partys Hall of Fame

Jag kommenterar Kamala Harris framträdande på Iowa Democratic Partys Hall of Fame:

”Kamala Harris förklarade att hon när hon blir president, (blir) hennes första federala investering (att) ge lärare högre löner - i jämförelse med vad andra inom (den) privata sektorer har. Det ska utgöra ryggraden i de reformer USA måste göra. Hon förklarade att man måste kämpa för ett Amerika där sjukvård är en rättighet, inte ett privilegium, där kvinnor bestämmer över sina egna kroppar - barn ska inte vara rädda för masskjutningar. (Hon) förklarade att hon hade en mor som alltid när hon och hennes syster hamnade i problem, frågade: ”Vad ska ni göra åt det?” Därför kandiderar hon, skämtar hon, nu till president. Hon har varit åklagare och åtalat big farma och andra som gett sig på de svaga -och nu måste man göra samma sak mot Donald Trump; gå hårt mot honom som förrått det amerikanska folket”, sa hon.

Jag är ingen fan av Kamala Harris; hennes personlighet matchar inte min bild av en bra president; hon skriker tills rösten bryter samman litegrann, hon framstår alltid lite - nu är jag nästan elak - lite smått salongsberusad. Hon är förmodligen inte det, utan det är hennes personlighet, men inte min favorit och det här talet var ett stump speech och hennes stump speech är ju nästan alltid tråkiga.”

28 juni 2019. Kamala Harris vinner i Demokraternas första primärvalsdebatt:

Poddavsnitt: Podd 865: Presidentvalet 2020 - 42: Demokraternas första primärvalsdebatt (2/2), 27 juni

Lite bakgrund: Joe Biden hade till slut gett sig in i leken, men fått lite olika problem. Dels hade ett antal kvinnor gått ut och hävdat att Biden hade utsatt dem för sexuella trakasserier under åren. Därtill hade rivalerna kritiserat Biden för att ha varit en viktig del bakom Bill Clintons kriminalreform 1994, som ansågs ha slagit hårt mot svarta. Därtill hade Biden på ett insamlingsevent i New York, bakom stängda dörrar lovordat det goda tonläge som förr fanns i Senaten, genom att hänvisa till sina goda relationer med segregationistpolitikerna James O. Eastland och James O. Eastland.

Cory Booker, svart senator från New Jersey, och en av de många demokratiska presidentkandidaterna, hade försökt vända detta mot Biden. Men när den första primärvalsdebatten hölls så var det Kamala Harris som bäst kunde profitera på Bidens utspel. Hon hade delvis haft turen med sig. Kandidaterna var nämligen så många att debatten delades upp i två olika kvällar, där kandidaterna lottades mot varandra i varje kväll. Cory Booker hamnade inte i samma grupp som Biden, vilket däremot Kamala Harris gjorde. Jag sammanfattar debatten och berättar om hur Harris kritiserade skattelättnader och hur hon också invände även mot Obamaadministrationens deportering och hur hon enligt egen utsago som Justitieminister i Kalifornien gett sherifferna tillåtelse att inte samarbeta med den gränsvakter som arresterade illegala, utan istället skulle tänka på vad som var bäst för communityt.

Men den den heta frågan blev rasfrågan och Bidens tidigare utspel på insamlingseventet i New York. Här ett kort citat från ordväxlingen mellan Harris och Biden:

HARRIS: ”it was hurtful to hear you talk about the reputations of two United States senators who built their reputations and career on the segregation of race in this country. And it was not only that, but you also worked with them to oppose busing. And, you know, there was a little girl in California who was part of the second class to integrate her public schools, and she was bussed to school every day. And that little girl was me.”

BIDEN: It's a mischaracterization of my position across the board. I did not praise racists. That is not true, number one. Number two, if we want to have this campaign litigated on who supports civil rights and whether I did or not, I'm happy to do that.

Jag kommenterar efter att ha sammanfattat debatten:

”Min egen reflektion var att: Kamala Harris hon var visserligen bra i den här debatten - men hon använder sin egen hudfärg till sin egen fördel, samtidigt som hon kastar fram en anklagelse mot Biden som bara biter för att han råkar vara vit. Jag menar, Biden är inte rasist, vi vet det. De här anklagelserna - indirekta pikarna, segregationister och så vidare - det hade ingen kunnat säga till Biden om han varit svart. Kamala Harris utnyttjar sin egen hudfärg till sin egen fördel, och hon använder det vapen hon kan mot Biden, som hon bara kan använda för att Biden råkar vara vit, inte att han råkar vara rasist, för det är han ju inte. Utan det är hans hudfärg som gör att han ens hamnar i den här kategorin av problem. Lite synd, identitetspolitik, och det är ju lite så jag betraktar Kamala Harris också.”

Men detta förändrade inte att Kamala Harris vann debatten. Jag avslutar:

”Den person som verkligen glänste i den här debatten och jag skulle vilja utse henne till vinnare - det var Kamala Harris; det är ju en person jag inte gillar. Jag tycker hon verkar alldeles för ytlig - och jag har ju tagit upp det i andra poddar också. Men i den här debatten var hon bra och hon visar att hon kan ta befäl över en debatt med många andra kandidater och verkligen få det personligt. Och man märkte också att hon kunde angripa Joe Biden utan att skämmas och det gjorde hon bra. Cred till henne, hon vann debatten”

Även Biden insåg senare att det inte gick att vinna diskussionen om frågan, så han bad om ursäkt för att ha sagt att det gick att föra civiliserade samtal även med segregationister. Harris samlade in 2 miljoner dollar bara dygnet efter debatten och hennes kampanj tryckte upp en t-shirt med texten: ”that Little girl was me”. Jag kommenterar utfallet av debatten:

”Gällande just bussning, den här metoden som användes för att köra svarta barn till skolor för att motverka segregation - har hon fått kritik, och många har menat som har granskat henne, att hon står inte alls lika långt från Joe Biden som hon gjorde sken av i debatten; och Joe Biden är ju inne på samma linje, att det är ’ingen skillnad mellan oss’ egentligen, hon gör bara en sak av det här för att hon kan spela på sin hudfärg. Och det är många som har granskat det här och har menat att det var förmodligen så, att hon spelade på sin hudfärg. Och hon har också en syn på andra fårgor, poliskameror, bodycams. Det var något som Harris sa att hon förespråkade, men gjorde inte det state-wide i hela Kalifornien men gjorde det inte i hela delstaten. Flera exempel på att hennes ord och handling inte går helt ihop. Men hursomhelst, det går bra för Kamala Harris och det har gjort att hon nu trappar upp kritiken mot Donald Trump ännu mer. I ett tal i början av juli sa hon att de har en ”predator in the white house” - måste fortsätta nå ut till svarta, kan inte ta dem för givna. För att göra det vill hon satsa 100 miljoner dollar på svarta husägare.”

Att hon behövde satsa på svarta specifikt visade att slaget om det svarta långtifrån var avgjort. Hon var inte den helt naturliga kandidaten att nå ut till dem - och i slutändan var det också Biden som – trots sina uttalanden – vann slaget om dessa väljare. Vilket även i detta samtidssammanhang kan vara värt att notera.

1 augusti 2019. Den andra primärvalsdebatten: Sleepy Joe?

Poddavsnitt: Podd 886 Presidentvalet 2020 - 47 Demokraternas andra primärvalsdebatt (2/2), 31 juli

Den andra fajten mellan Biden och Harris blev i viss mån en repris på den förra. Jag noterar dock att Biden nu var förberedd och skötte sig mycket bättre. Samtidigt stod det solklart att han nu var äldre, och en mycket sämre debattör än han varit i primärvalscykeln mot Barack Obama 2007-08:

”Som jag sa inledningsvis så handlad den stora frågan inför debatten om fajten mellan Joe Biden och Kamala Harris, och den fajten fortsatte ju här. Men just det här med att Kamala Harris tog upp det här med bussing, och segregationister - samma saker som de pratade om i förra debatten och som sen nästan har ältats i en månads tid nu - hon framstod som att hon ville leva på gamla meriter, och nästan lite illvilig av sig: för Joe Biden har nu ägnat en månad åt att förklara detta för det amerikanska folket. Det kändes lite old news. Däremot var hon väldigt energisk, Biden var stundom ganska seg - medan Kamala Harris var energisk. Men hon lyckades ju inte knocka Joe Biden, han var mycket bättre den här debatten. Han hade som sagt gjort research han visste ungefär hur de andra skulle bete sig. Han klarade sig bra. (Men) han var ingen stjärna. Det här med segheten. Min analys: Joe Biden är ingen kvick, snabb debattör längre. Han var mycket kvickare om man minns de här debatterna 2008 mot Barack Obama i primärvalet då. Han är inte längre lika bra Joe Biden. Och jag tror ärligt talat att blir han nominerad, så kommer han att få problem mot Donald Trump. För Joe Biden, han är inte superkvick - men han kommer inte att falla på det heller, i alla fall inte än, så man kan säga att Biden vann den här ronden mot Harris.”

Efter debatten inledde Kamala Harris en bussturne i Iowa, där hon åkte runt i en buss med ”Kamala” lackerat på bussen. Jag kommenterar också en meme med hennes som när det begav sig blev väldigt uppmärksammad:

”Nästa kandidat att nämna lite om, det är Kamala Harris från Kalifornien. Och det har funnits en meme ute på nätet, där man ser henne stå och vinka med en hand och samtidigt som hon med sin andra hand på hjärtat. Och hon ser där lite ledsen ut, och det ser lite konstigt ut. Och hon kommenterade nyligen den här memen och sa att hon besökte ett ställe för fängslade immigranter i Miami och hon kunde se barnen bakom staketen och de var separerade från sina familjer: ”it was horrbile” sa hon i den här intervjun och det var i samband med det som hon blev känslomässig och vinkade åt de här barnen. Det var anledningen till hennes ”vinkmeme” —- många väljare anser dock att Kamala Harris borde omvandla sina känslor till mer vrede. Hon var ju väldigt tuff mot Joe Biden i den första debatten i slutet av juni. Och många väljare i Iowa i synnerhet där hon rest runt med buss ett tag, anser att hon måste börja kanalisera tuffheten mot Donald Trump. Och i en debatt mot Trump, om hon skulle bli presidentkandidat - så menar många att hon har möjligheten att ”tell Trump, to go back to his corner”, som en anhängare av Harris sa- och att hon är tuff på ett sätt Hillary Clinton inte var. Många anser att det är precis det som behövs för att kunna fajtas med Trump.”

25 augusti 2019. Kamala Harris ej lika rotad som Sanders och Biden:

Poddavsnitt: Podd 907 Presidentvalet 2020 - 51: Demokraternas kandidater klättrar och faller

”Kamala Harris — gick ju jättebra för henne i slutet av juni efter den första debatten. …Kamala Harris har sjunkit 17 procent, sedan debatten i juni …. Väljarna som nu är väldigt splittrad mellan de moderata och progressiva, ingen känner att de riktigt kan lita på Kamala Harris. Vart står hon? Ingen vet riktigt. Frågar man Bernie Sanders, då vet man att du är den demokratiska socialisten. Frågar man Joe Biden så vet man att du är Joe Biden, eller du är mittenkandidaten, men framförallt så är du Joe Biden … Med Kamala Harris så vet man inte, och den osäkerheten gör att väljarna verkar inte riktigt lita på henne ”

13 september 2019. Den tredje primärvalsdebatten:

Poddavsnitt: Podd 921: Presidentvalet 2020 - 55: Demokraternas tredje primärvalsdebatt, 12 september

Jag kommenterar den tredje primärvalsdebatten:

”Kamala Harris - det gick ju bra för henne efter första debatten i slutet av juni, då brukade man säga att hon knockade Joe Biden. Sen dess har det ju gått lite neråt - den som har vind i seglen nu det är ju Elizabeth Warren.

I den här debatten försökte hon komma tillbaks och visa att hon var tuff. Och hon inledde med att snäsa lite mot Donald Trump - hon gör ofta det - i den här debatten sa hon då, pratade direkt till Donald Trump och sa, ´du är dum´ungefär, och ´du följer säkert den här debatten, men nu kan du byta kanal och titta på Fox News´. Den som hade flest återkommande personliga attacker mot Trump var Kamala Harris och hon har verkligen gjort en grej av det — och det kanske fungerar i  ett demokratiskt primärval där man vill visa att man är tuff mot Trump, men tittar man bara utifrån så framstår hon ganska småaktig, tycker jag faktiskt. En person som hellre vill prata om hur illa hon tycker om Trump än hur bra hon tycker om sina egna frågor. Men jag är verkligen ingen fan av Kamala Harris; jag tycker hon är en dålig kandidat och lite snäsig av sig. Allmänt otrevlig och otilltalande.”

16 oktober 2019. Den fjärde primärvalsdebatten: Kamala Harris vill att Twitter stänger ner Trumps konto:

Poddavsnitt: Podd 944: Presidentvalet 2020 - 62: Demokraternas fjärde primärvalsdebatt, 16 oktober 2019

Jag om Kamala Harris’ debattinsats:

”Kamala Harris - jag vet inte om jag hörde fel - men jag tror i alla fall att hon sa, ”her” om USA:s Commander in Chief, alltså presidenten. Jag vet inte varför hon använde ett kvinnligt pronomen, kanske för att indikera att vi behöver en kvinna i Vita huset eller något. Men det var superfånigt i alla fall. … Men den som också var en förlorare det var Kamala Harris. Hon har verkligen gått från att vara någon slags stjärna, som man hoppades på, till att bli ingenting. Hennes prat om att hon vill stänga ner Trumps Twitterkonto, att hon vill kasta medicin-företags verkställande direktörer i fängelse, det finns alltid en bitter underton när hon pratar. Hon låter inte rolig eller charmig utan det är en bitter underton där och hon är hätsk och hon har ingen politisk charm alls, Kamala Harris, jag förstår inte hur hon har kommit så långt som hon har gjort. Jag gissar att det beror på att hon kommer från California och att hon var populär där och har mycket stöd där. Men hon kommer inte att vinna och jag kan inte tänka mig att får några större anhängare efter den här debatten.”

14 november 2019. Identitetspolitiken blir ett sänke:

Poddavsnitt: Podd 963: Presidentvalet 2020 - 65: Möjliga kandidater i sista sekund

Jag kommenterar Kamala Harris nu tydliga nedgång:

”En kandidat som det inte går så bra för - Kamala Harris. Hon har nämligen enligt en opinionsundersökning, stöd i New Hampshire med bara 1 procent. Det är väldigt lite. Kan jämföras med Joe Biden som har 20 procent, Elizabeth Warren som har 16, Pete Buttigieg som har 15, Bernie Sanders 14 i New Hampshire — Kamala Harris bara 1 procent.

Kamala Harris var alltså, man spekulerade i om hon skulle vara front-runnern? Det går verkligen inte bra för Kamala Harris. Om vi ska spekulera lite i orsakerna: Jag kan börja med att berätta om en kommentar som Kamala Harris gjorde om Pete Buttigieg. Det har rapporterats om att Pete Buttigieg har problem bland svarta. Och nu har man brutit ner varför. Och en orsak beror på att svarta är kritiska till att Pete Buttigieg är homosexuell. Det är så här att USAs svarta community är mycket mer skeptiska till homosexualitet än vad vita är. Och det beror dels på att svarta dels överlag är kristnare än vita, och dels att svarta inte anser att de homosexuellas civilrättskamp är jämförbar med den medborgarrättskamp som de svarta själva genomgick. De anser inte att LGBT-rörelsen är att jämföra. Och de är kritiska till att Pete Buttigieg bla därför för att han är homosexuell. Men det här är något som Kamala Harris inte accepterar, för enligt hennes logik så är alla minoriteter goda; alla minoriteter har rätt. Minoriteter kan inte ha fel. Så tillhör man USAs gay-community eller USAs svarta community så kan man inte ha fel. Och det innebär enligt hennes konstiga logik, att svarta kan inte vara homofober. Och hon menar att så är det inte och hon gjorde till och med ett uttalande där hon sa att det berodde inte på att svara skulle vara homofober eller något sånt där. Så hon försöker skifta fakta i den här frågan för att det inte passar hennes världsbild. Hennes vilsevandring i identitetspolitiken är nog en ganska stor förklaring till att hon har bara 1 procent i New Hampshire.

… Men hon har också gjort en stor sak av det här med ras och identitet. I oktober talade hon i Des Moines, Iowa och sa: ”Is America ready for that? Are they ready for a Woman of color to be President?”

Alltså, är USA verkligen redo för en färgad kvinna, alltså en sån som hon själv, att bli president? Det var frågan hon ställde. Och bara den frågan i sig visar ju hur intrasslad hon är i det här identitetstänkandet. Det är det jag tror har gjort att folk börjat tröttna på henne för hon ältar alltid det här … Harris har verkligen traskat ner i ett identitetsträsk som hon inte vet hur hon ska komma upp ifrån om hon ens förstår att hon behöver det. Men det är där hon har fastnat i alla fall och det är förmodligen därför som det inte går så bra för henne, skulle jag säga.”

20 november 2019. Den femte primärvalsdebatten:

Poddavsnitt: Podd 970: Presidentvalet 2020 - 67: Demokraternas femte primärvalsdebatt

Jag kommenterar:

”(Kamala Harris) kampanj befinner sig i ett krisläge. När Kamala Harris trädde in på scenen för ungefär åtta månader sedan - så blev hon ju betraktad som en stjärna. Hon höll ett väldigt stort initialt kampanjrally och sen gjorde hon också väldigt bra ifrån sig på den första primärvalsdebatten i juni, där hon gick hårt mot Joe Biden. Men efter det så har hon dalat och just nu så befinner hon sig kanske på 1 procent i stödet i opinionsmätningarna, så hon befinner sig på botten.”

”Jag har ju tidigare berättat om hur hon skurit ner i kampanjen och nu satsar nästan bara på Iowa - och Politico berättar om många interna konflikter i kampanjen och överutgifter av konton.”

”Kamala Harris själv har inte lagt skulden på sina medarbetare. Däremot har hon sagt att det går dåligt för henne, det beror på rasism och sexism och liknande saker. Och det står om det här i Politico — och det här är lite av en av hennes otrevligare sidor, enligt mig, för jag tror inte att det är sant. Och jag läste en artikel nyss i the Scramento bee som anser att Kamla Harris överdriver när hon säger att rasism och misogyni ligger bakom hennes kampanjproblem; för det är så här att Kamala Harris har fått väldigt mycket stöd av Californias väljare … Sexism och rasism har inte stått i vägen för henne. Att det går dåligt beror på att det är svårt att driva en presidentkampanj och Kamala Harris har inte varit tillräckligt disciplinerad på det sätt man måste vara i presidentvalssammanhang. Och det här är alltså The Sacrament bee som skriver, och jag delar den analysen”

Jag nämner sedan några ord om innehållet i debatten:

Diskussionen i debatten inleddes med hur man skulle få Trump att fällas i Riksrätt?

Elizabeth Warren menade att man skulle läsa Robert Muellers utredning — där fanns material.

Kamala Harris sa om Trump ”a criminal living in the white house”, det är ju ungefär så som hon burkar prata”

Biden sa att det var viktigt att ha en mycket mer civiliserad ton, men när det gäller att åtala Donald Trump - det är inte en presidents jobb att bestämma det, så att om han skulle bli president - han betonade Joe Biden att det är skillnad på att fälla en president i en riksrättsprocess och ge honom sparken eller att åtala honom för ett brott i en juridisk domstol efter att han lämnat presidentskapet. … Och det svaret var ett väldigt bra svar, och det visar att Joe Biden har erfarenhet och vet hur det politiska systemet fungerar.

Sen kom de in på det här med föräldraledighet och då visade sig Kamala Harris - och hon sa en väldigt intressant sak som inte jag har tänkt på faktiskt; att amerikaner får barn i allt högre ålder - nu får man nu barn när man är i 30-40-årsåldern, förut var det när man var 20. Det innebär att man har två ansar, dels för sina barn men ofta också för sina åldrade föräldrar. … Och det innebär att det är ännu mer desperat viktigt att få till stånd en fungerande barnomsorg — ett intressant perspektiv av henne.

Vidare:

Kamala Harris sa att Trump är, ”the greatest threat to our national security” — Trump har övergett allierade i Asien, sa hon: slutat samöva militären med Sydkorea, kompromissat relationen med Japan - allt för att expirementera med Kim Jong Un- sa hon.

Kamala Harris betonade att Demokraterna tar svarta för givna, fick applåder för det.

”Kamala Harris hon avbröt Joe Biden när Joe Biden kom in och försökte prata om att han själv var en del av den svarta rörelsen - eftersom han var en del av Obamas team” —- där kom det någon slags ilska från Joe Biden.

Jag avrundar sedan med att konstatera att Kamala Harris trots nedgången visar att hon har styrkor och ännu inte kan uträknas:

”Fjärde kategorin - ej uträknad: dit skulle jag vilja placera Kamala Harris. Hon har, och visade sig ha, samma dryga personligt som jag har kritiserat i ett halvårs tid - jag tycker verkligen inte om hennes personlighet. Och kommer hon att lyfta av det här? Det vet jag inte; men däremot så levererade hon det hon behövde. Hon kunde ge svar på tal. Hon bemötte Joe Biden, hon bemötte Tulsi Gabbard - och hon tog utrymme; och hon kommer ju också att hanka sig vidare tror jag, jag tror inte att hon kommer att försvinna om hon inte självmant väljer att hoppa av för att hon anser att det här är inte värt det - men hon är inte uträknad även om det går sämre för henne”

Jag gör också en reflektion om Joe Bidens insats — en reflektion värd att hållas i åtanke i jämförelse med den debatt han höll mot Donald Trump i juni 2024:

”En … mindre välförtjänt frontrunner det är Joe Biden. …  Joe Biden kändes gammal, trött och jag tror att åldern tar på Joe Biden; och jag tror att det går ganska snabbt. Så om ett år till, kommer han att ha ork att stå på en debattscen med Donald Trump? (Trump) som är väldigt energisk och har väldigt mycket energi och absolut är kvicktänkt på ett sätt som jag inte tror Joe Biden är. Jag menar; Donald Trump kan gå ut och spontanprata en halvtimme inför reportrar och säga det ena och det andra, men han får ändå till det på något sätt. Men i de här debatterna känns det som om att Joe Biden har preppat i typ 5 timmar varje dag i två veckor, inför varje debatt ungefär — och det går ändå bara si så där. Så han känns väldigt överförberedd och det räcker ändå inte. Så Joe Biden i sina sakfrågor och sina erfarenheter och sin politiska karriär är en moderat person som på pappret skulle kunna matcha Donald Trump: men när han står där öga mot öga i debatterna mot Donald Trump - kommer det att gå då? Jag är inte säker på det faktiskt.”

6 december 2019. Kamala Harris hoppar av:

Poddavsnitt: Podd 977: Presidentvalet 2020 - 70: Kamala Harris, Joe Sestak, Steve Bullock hoppar av

I början av december 2019 hoppade Kamala Harris till slut av demokraternas primärvalsrace. Det hade inte gått vägen. Jag analyserar orsakerna till hennes fall:

”Den tredje december så pålyste hon (Kamala Harris) - hon skrev en artikel på sajten Medium: ”I’m not a billionaire, I can’t finance my own campaign”.

Ja, varför har hon så lite pengar då? För jag kan tycka att det här är väldigt mycket gnäll. För vi vet att i alla amerikanska valkampanjer behöver alla kandidater pengar - men orsaken till att de inte har eller inte får pengar, det beror inte på att de inte är rika. Pete Buttigieg var jättefattig, Obama var jättefattig - utan det beror på att de inte har budskap som tilltalar och ja, om vi bortser från Beto O Rourke, så är Kamala Harris den kandidat jag ogillar mest. Jag tycker att hon varit divig, hon har varit kaxig, hon har varit för mycket, hon har varit osäker men försökt låta tuff. Jag började tycka så när jag försökte läsa hennes bok nu i vintras, februari, mars eller vad det nu var - och hon skriver redan i inledning hur mycket hon avskyr Trump, och världen går under, kände hon, när Trump vann 2016. Jag försökte läsa litegrann och det var bara en jobbig läsning.

… Nu den senaste tiden då, har det spekulerats väldigt mycket om varför hon föll ur? … Hon lyckades aldrig pitcha fram ett riktigt bra budskap.

Sanders framgång (2016) drev Demokraterna till vänster. Inför 2020 hoppade många på Bernie Sanders tåg. I ett town-hall-möte 2017 sa Harris, att ’vi behöver Medicare for All’ — alla andra Demokrater hakade på. Men planerna var inte riktigt genomtänkta.

Biden har stått upp mot det och sagt att vi måste bygga vidare på ObamaCare inget annat —- Sanders har sagt att ”I wrote the damn bill!”.

Nu har Harris drivit detta men det har fått en backlash. Men Sanders har inte bett om ursäkt. Kamala Harris flip-floppade — en orsak till hennes fall, enligt mig”

Jag fortsätter med att betona problemen med identitetspolitiken:

”Sen kan jag tycka också att hon var en identitetspolitiker. Hon pratade alltid om att ’det här beror på att jag är kvinna’; ’det här beror på att jag är svart’, osv. Och hon uttryckte lite det på slutet också. Men det finns ingen sanning i det. Många pratar om henne som den kvinnliga Barack Obama, en svart kvinna och så där. Men det är väldigt överdrivet. Hon förlorade för hon var dålig, hon var osympatisk och det är egentligen det som är det enkla svaret till varför hon inte har fått det stöd som hon känner att hon behöver att fortsätta. ”

AVSLUTNING:

Kamala Harris skulle falla från sin egen piedestal men plockas upp igen när Joe Biden (som vann Demokraternas primärval efter att ha fått tydligt stöd från den svarte kongressmannen Jim Clyburn i South Carolina) i augusti 2020 valde henne till sin vice-presidentkandidat.

När Biden och Harris senare vann över Trump-Pence, så utsågs Kamala Harris att ta kontroll över gränsen. En gräns som gjorts säker under Donald Trump, men som snabbt öppnades (vilket var vad som i praktiken hände) när Biden tog över. Både Biden och Harris försökte skicka budskapet: ”Don’t come”, men det hjälpte föga.

Harris fick också leda en delegation till Europa för att i februari 2022 förhindra en rysk invasion av Ukraina. Det lyckades inte. Vidare ageranden i förhållande till kriget var inte heller så framgångsrika.

Nu har vinden emellertid vänt. Den enes död är den andres bröd. Bidens fall har blivit Kamala Harris uppgång. Vänsterliberal media i USA, som de senaste åren blivit bättre än de var under Trumpåren, tycks nu åter försöka bana väg för den demokratiske kandidaten.

Svensk media tycks köra på två spår: antingen re-writes av vänsterliberal amerikansk media, som CNN och New York Times, vilket då tenderar resultera i den pågående amerikanska skönmålningen av Kamala Harris (som trots allt är det sista hoppet både för Demokraterna och för vänsterliberal media att stoppa Donald Trump). I bästa fall väljs också linjen att lyfta fram samtidskritiker av Harris, de åsikter som Republikanerna har om henne.

Det jag med dessa rader har erbjudit är några axplock av mina reflektioner om Harris, innan hon hade den position hon nu har. Hon var 2019 bara en av 29 demokratiska kandidater (jag reflekterade över dem alla, även om Harris kanske var fem i topp). Ni som läser får dra era egna slutsatser utifrån era egna reflektioner. Men den bild som för mig framträder är bilden av vänsterliberal populist. En person som inte är talanglös (då hade hon inte kommit dit hon nu är) men som vänder dit vinden blåser. Är det däremot vindstilla så är det de vänsterliberala värderingarna från Kalifornien som råder: identitetspolitik, en viss lutning mot ekonomisk socialism - samt en tydlig immigrationsvänlig linje. Det betyder inte att Kamala Harris som framtida president måste driva frågorna åt det hållet. Hon följer som sagt vinden. Men instinkterna att göra det kommer alltid att finnas där.

Jag är således djupt kritisk till Kamala Harris. Inte baserat på att hon nu råkar vara motståndare till Donald Trump utan på de slutsatser jag drog redan i ett långt tidigare skede. Hon är ingen ideologisk vänsterliberal som Bernie Sanders och Elizabeth Warren, utan en populistisk sådan. Men en vänsterliberal likväl, vars politik - om hon får styra från Vita huset - kommer att göra USA mer likt Västeuropa och därmed, i mitt personliga tycke, betydligt sämre.

PS.

Avslutningsvis vill jag tacka Donald Trump för att han gjorde Demokraternas primärval 2019-2020 mycket mer underhållande än primärval vanligtvis brukar vara. Vanligtvis brukar den sittande presidenten ägna motståndarpartiets primärval uppmärksamhet först när de vaskat fram en mot-kandidat. Så var inte fallet med Trump, följde Demokraternas primärval minutiöst (där hade Harris rätt, Trump tittade förmodligen på debatten). Han gav dem alla smeknamn: “Snowwoman” sa han om Amy Klobuchar när det råkade vara en snöstorm när hon skulle pålysa sin kandidatur. Sen blev det Crazy Bernie och Sleepy Joe.

Trumps engagemang gjorde mina 73 timmar och cirka 130 avsnitt mycket roligare.

Ronie Berggren