Alisa Childers gjorde comeback från den progressiva kristendomen

Det pågår här i Sverige en debatt om kristendomens framtid. På den ena sidan står de som vill bevara klassisk kristendom, med tron Bibeln som Guds inspirerade ord, tron på Gud som universums skapare, syndafallet, omvändelse, förlåtelse, Jesu försoningsdöd på korset, hans uppståndelse och återkomst för att döma levande och döda. Här i Sverige betraktas sådana som konservativa, eller fundamentalistiska.

Mot sig har de en modern, växande kristendomsform, som vill anpassa teologin och bibeltolkningarna efter den postmoderna samtiden. Progressiva eller liberala kristna kallas de. Debatterna dessa två grupper emellan syns i kristen, främst frikyrklig media. Det är ungefär där som den svenska debatten står just nu.

I USA har ytterligare en rörelse uppstått, som genomgått och lämnat den progressiva kristendomen bakom sig för att återigen ta till sig en klassisk kristendomssyn. Historiska kristna, kallar sig dessa.

En av dem heter Alisa Childers, som 2020 skrev boken ”Another Gospel? A lifelong Christian Seeks Truth in Response to Progressive Christianity” om sin livsresa från en klassisk kristen tro, in i en värld av av kritiska teorier där kristendomen dekonstrueras utifrån en postmodern samtidsanda. En resa som därefter, genom studier, ledde henne tillbaka till den historiska kristendomen. Det är med den svenska debatten i åtanke en läsvärd bok.

Barnatron

Alisa Childers (f.1975) växte upp i 1980-talets Kalifornien med kristna hippieföräldrar som tog hand om utsatta.

Som femåring tog hon emot Jesus i sitt hjärta. Som tolvåring hade hon läst ut bibeln. Hon förstod inte allt men älskade Jesus och hade strukit under bibelverser om att allt det goda kommer från Gud och att ingen skulle se ner på henne för att hon var ung.

När hon delade ut kristna traktater på skolan, sa en lärare att han var agnostiker. Hon hade aldrig hört ordet, men sträckte ändå ut ett traktat med ett barns förhoppning om att om han bara tog emot och läste, så skulle den åkomma han just bekymmersamt berättat för henne om, botas.

Hon var ett barn, med ett barns tilltro till Guds omsorg. Den tilltro om vilken Jesus sa att om man saknade den, så saknade man nyckeln till himmelriket.

Livet gick vidare.1999, när popbandet Spice Girls fortfarande var stora, startade Alisa med vänner det kristna tjejpopbandet ZOEgirl, som under tio år turnerade i USA och världen. Under turnéerna träffade hon tjejer med problem och eldiga pastorer som bjöd in till frälsning, men hon undrade ofta om ungdomarna verkligen bevarades i tron?

Mötet med progressiv kristendom

Efter ett uttröttande turnéliv började hon tillsammans med sin make gå till en kyrka där pastorn var lugn och resonerande. Han bjöd in till en kurs för speciellt utvalda. Hon tackade ja med förhoppning om att växa i tron.

Pastorn visade sig vilja lära ut ett nytt sätt att tänka om kristendomen och beskrev sig som en ”hoppfull agnostiker”. Ingen trodde väl längre på Adam och Eva bokstavligen?, sa han. Hur kunde någon vara emot homosexualitet? Och vilken ”god Gud” skulle egentligen tortera sin egen son för att tillfredsställa sin egen hämndlystnad? Helvetet behövde inte ens påtalas.

Pastorn tycktes ha svalt den icke-kristna omgivningens nidbilder av kristen teologi och hennes kurskamrater svalde hans budskap om att kristendomen behövde dekonstrueras och omformas efter rådande kultur. Det kallades progressiv kristendom, och hade populariserats på 20-00-talet.

Själv visste hon instinktivt att pastorn hade fel, men kunde ej bemöta honom intellektuellt. Men trodde han att Bibeln var Guds ord? Ja, svarade han lugnande, varefter han inför klassen sa att bibeln var inspirerad av Gud på samma sätt som hans egna predikningar var det.

Pastorn hade bjudit in dem han bedömt som öppna. Hon ville inte vara någon som satte tron i motsats till öppenhet. Men hon kopplade inte med pastorns tankeresa och hoppade av för att ge sig ut på en egen trosresa. Hennes tro hade blivit stukad och hon ville veta om den grund som hon byggt sitt liv på verkligen höll?

Studier i apologetik

Genom ljudböcker kunde hon kombinera livet som småbarnsmamma med apologetik. Sakta klarnade bilden: Även om pastorns resonemang var nya för henne, så var de inte nya för den historiska kyrkan.

I motsats till vad progressiva skrev om att ingen kunde veta vad de första kristna hade trott, och i motsats till ”Da Vinci-koden”, som hävdade att den etablerade tron tillkom efter flera hundra år, så upptäckte hon att den första trosbekännelsen inte var från Nicaea år 325. Den fanns i 1 Korintierbrevet 15 där Paulus betonar vad han sedan långt tidigare lärt ut som trons grunder: Att Jesus inte bara varit en martyr, utan Guds offerlamm som dog för världens synder. Att skrifterna var Guds ord, annars skulle det inte spela någon roll att det var i enlighet med dem som Jesus hade dött och uppstått.

Genom historien hade kristna försvarat denna ursprungliga tro mot dem som ifrågasatte antingen Kristi gudomlighet eller hans mänsklighet, som ifrågasatte Gamla testamentet i jämförelse med det nya, eller som upphöjde sentida påhittade Tomasevangeliet till samma nivå som de apostoliska evangelierna. Kyrkan hade genom historien stått upp för just den tro som hon själv hade upplevt.

En tro som verkligen bär

Hon kom fram till att henne tro var djupare förankrad i historien än pastorns. Men hennes tro var också starkare i nuet. Hennes syster hade levt i konstant oro över sin 21-åriga son, som var en missbrukare. En dag kom det ödesdigra telefonsamtalet: Matthew, som han hette, var död.

Mörker lade sig över familjen. Progressiv kristendom hade bara allmännelig sympati att erbjuda. Men den historiska kristendomen bar genom mörket, genom hoppet om att Jesus med sin död hade besegrat döden. Det var inte bara en fin tanke, utan en klippa som alla - även en sörjande familj - kunde lita på.

Det var också den tron som de kristna genom historien hade gått i döden för.

Progressiv kristendom är inte svaret

2020 skrev Alisa Childers boken, som här sammanfattats: ”Another Gospel? A lifelong Christian Seeks Truth in Response to Progressive Christianity”.

Ateism och New Age kan inte rubba kristenheten eftersom avståndet är för stort. De hamrar på utifrån. Men progressiv kristendom, som lockar med klassisk kristen terminologi som sedan ges en ny innebörd, slår inifrån mot kristna som felaktigt eller rättmätigt anser sig blivit oförrättade av kyrkor eller besvikna på tron. De som drabbats av PTCS (Post-traumatic Church syndrome). Dem vill hon varna: Rättmätig kritik som nyttjas av progressiv kristendom leder till ett falskt evangelium. Men hon vill också mana: Kristendomen är inte svarslös. Hon sökte och fann.

Alisa Childers bok är berättelsen om en flicka som med ett barns förtröstan älskade Jesus, om en ung kvinna som av den pastor hon litade på fick höra orden: ”Skulle då Gud ha sagt?” Och om en vuxen kvinna som till slut fann styrkan att bemöta vår tids skriftlärda med orden: ”Det står skrivet.”

Eller som hon själv skriver: ”Tron, är tilliten till en person - Jesus. Den tilltron är baserad på sanning och bevis.”

”Another Gospel?” kombinerar vittnesbörd med apologetik på ett förträffligt sätt som också behövs här i Sverige. Hon driver också podcasten “The Alisa Childers Podcast”, där hon intervjuar andra som lämnat den progressiva kristendomen bakom sig.

Ronie Berggren